Efter år 2008 man kan säga att det
har varit mycket framgångsrik igen.
Man hittade flera nya potentiella
avelshundar från årgång 2007, riktig
många nya JCH hanar dök upp. Också
överraskande många ungtikar blev JCH.
Riktig bra att hundägarna har märkt
tidighets betydelse för aveln.
Nuförtiden också kvalite inom
utställningsringen är väldig bra,
och det är ganska svår att skaffa
certifikat. Förstås det är alltid
möjligt att förbättra. Också rekord
mängd av björntest gjordes godkänt
för jämthundar under höst 2008,
också jakten var framgång för rasen.
Man registerade 1099 jämthundar,
efter 167 olika kullar och efter 116
olika hanar. Inga matadorhanar dök
upp. Roligt att se att man har
tålamod att vänta avelsvärdering
innan man använder hanen mer. De
flesta tikar som hade valpar var JCH.
Det skulle vara intressant att
granska hurdant genetiska
mångformighet vi har inom ras i
Sverige och i Finland just nu.
Hälsosaker
Man röntgade hundar ganska flitigt
och 84% av röntgade hade A eller B
höfter, vilket är riktig bra
resultat. Man granskade också
knäledsfel och några svag grag man
hittades (grad 1, skalan är ju 0-4).
Men några
valpar man tog bort pga dåliga
knäled. Kanske den största riktig
problem hos rasen är, dock efter
bristande jakt, knäledena. Man
granskade 92 jämthundars ögon. Några
enstaka diagnos man gjorde. Genom
tiderna man har diagnoserad endast 4
st PRA, så kanske vi kan kalla denna
problem som marginell. Men kanske
man granskar alltför unga hundar för
att hitta sjukdomar, normalt man kan
se PRA när hunden är lite äldre.
Troligen PRA är hos jämthundar
resessivt arvbar sjukdom, det är ju
sådant hos några nordiska spetsar.
Om det är så, kan man lätt räkna att
en bäraren är bakom 4000 jämthundar
som är registrerad i Finland. Så det
skulle vara nyttig att granska mer
lite äldre, 4-8 åriga, hundar.
Samtidigt kan man ge blodprov för
genbank. Man försöker hitta gentest
för PRA/Jämthund.
Svåra val
Man har kritiserad hälsogranskningar
litegran. Man kan tänka att jakten
blir sämre om man avlar endast med
granskad och godkända hundar. Men
man kan påstå att det går inte att
jaga med hund som är blind. Men jag
ska ta hellre en våldsam jakthund
som ska bli blind som 8 årig, än
sådant som ska ha helt friska ögon
vid 15 års åldern men jagar inte.
Förstnämd skulle vara en bra
jaktkamrat under 8 höst, men
avelshund den skulle inte vara. För
den sistnämd kan jag inte hitta
någon användning.
Man har alltid haft sjukdomar
Vi hundägarna har ganska ofta
förhållit oss neurotisk till
sjukdomar. Man tänkar att kanske min
upfödnings rykte ska förloras om
någon av min upfödning ska bli sjuk.
Men det är inte någons fel om det
finns sjukdomar. Vi har alltid haft
sjukdomar och vi ska alltid ha. Vi
måste göra samarbete för att hitta
sjukdomar.
Väsentliga granskningar hos jämthund
är ögon och knäled granskning, och
förstås höftena dom är ju med på
våra PEVISA (=program mot ärftliga
fel och sjukdomar). I alla fall alla
som har avelshanar skulle granska
sin hane, det behövs inte använda
ogranskade hanar, alternativer
finns. I alla fall ska avelsråd inte
rekommendera ogranskade hanar. Också
tikägaren skulle granska sin tik och
välja en avelshane som har
granskningar gjord godkänt. Så man
kan leverera valpar med ren samvete
(eller hur man säger det på
svenska). Om en hund har HC, man ska
inte använda sådant hund på aveln.
Men friska släktningar man kan
användaa, tycker jag. Om diagnos är
"öppen", skulle man vänta innan
resultat är säkert.
Till slut
Vi kan säga att allt är bra. Men vi
ska inte vara nöjda, utan vi ska
fortvarande utväckla rasens
jaktegenskaper, vi har för mycket
dåliga hundar. Genom
hälsogranskningar skulle vi ta reda
på hurdant situation är vad det
gäller ärftliga sjukdomar. Hundaveln
är målinriktad verksamhet och när
man har tillräcklig höga målsättning
kan man ha resultat.
Solig vår!
Jussi Kuittinen
Det var kort sagt vad Jussi har
skrivit. Och det är säkert att om vi
ska begränsa avelsbas för hård för
att undvika fel eller sjukdomar, ska
vi samtidigt minska vår avelsbas
(genetiska variation) och det kan
vara lika farlig för rasen. Och som
Jussi sade, det är frågan om
jatkhundras, man ska aldrig glömma
det!
